YUck yuck yuck!

Vet inte vad jag ska skriva om egentligen, mer än att jag mår skit! KÄnner mig arg och sur och grinig på allt och alla. Blä blä blä.
PMS? Troligen, vääääääldigt troligt. Hm, ovant. Har ju inte haft så här på flera år, och så nu börjar det. Skumt. Vad har ändrats? Vad har hänt? Mens har jag oxå. INTE KUL ALLS!

Har iaf varit ute och gått med Rasmus ( min hund) och syrrans båda vovvar. Himla vackert ute.....  -14 grader och sol. Trots det känns det bläääää.

NÄ, dra nåt gammalt över sig och vakna om några dagar kanske?

Detta i kombination med att jag satt igång en boll i rullning.....arbetsträning. 9 feb är det möte på min arbetsplats, där jag inte jobbat på snart 12 år!! Herre jösses, är det så länge sen nu? Ja det är det. I slutet av maj är det 12 år som jag har gått hemma.

Många undrar om jag inte längtar efter att jobba och ärligt, nej det gör jag inte. Det känns läskigt. Känns som att jag ska gå iväg till avrättning eller nåt sånt. Känns mest pinsamt. Det är inte det att jag inte vill göra rätt för mig, utan bara en rädsla för hur det blir. Det blir en del förändringar som måste ske privat med, kan tex inte vara i min älskade sommarstuga 8 veckor i streck. Där jag laddar batterierna, där jag mår bra.
Måste visa mig ute, jag som inte gillar att visa hur jag ser ut. Jag skulle ju ha gåt ner xx antal kilon till jag började jobba igen, och det har ju inte precis varit det lättaste. IOfs har jag fått förklaring på varför det är svårt.

Har inte nån piffig frisyr, inte några snygga kläder, inte några snygga skor....inte har jag råd att köpa en massa nytt heller. Sånt gör att jag inte längtar till ett jobb heller.

Missförstå mig inte, det här är nog mest bara förväntansångest, det kommer att gå över och jag kommer antagligen tycka att det är kul. Även om det inte känns så. Det kommer mest kännas som att jag är tvångskommenderad att göra nåt jag inte vill. Det kommer vara mycket folk, många frågor säkert oxå om varför jag varit hemma. Känner mig bara malplacerad och utanför. Granskad. Synad i sömmarna. Som om att jag hade en lapp i pannan där det står UFO!

Men å andra sidan så ska det nog bli bra. Jag har ju länge längtat efter att få använda intellektet, vilket jag ju hoppas att jag får göra nu. Händer ju inte mycket egentligen om dagarna som stimulerar det.

Värst är att jag måste vara ifrån min älskade hund. Jaja, han klarar sig. Matte får låta bli att titta på de där bruna bedjande ögonen när hon ska gå iväg.  :-)  Kommer ju inte precis braka iväg och jobba en 40 timmars vecka precis. Nej, det lär på sin höjd bli nån timme i veckan till att börja med. Sen får vi se.

Borde kanske sätta igång och städa lite? Lägga mig i soffa och blunda för röran och må skit? Tillåta mig att må skit kanske?

Ringa läkaren på måndag kanske? Se om jag kanske kan få bli opererad i vänstra handen med, less på att vara bortdomnad i den så fort jag gör nåt.

Skit var det med mig.

Nu har jag gnällt klart för i dag.

Puss på nosen till dig som orkade läsa ända hit!

Moster Ninni

De är klara nu!!

Var ut på en "fotopromenad" med min syster och våra hundar idag. Hon skulle visa nån som bor i nåt varmare land, hur det ser ut här med all snö. Visst är de vackra våra vovvar?? Från höger till vänster är det Rasmus, Kendra och Pocahontas.

Flickorna höll ju på att frysa ihjäl! Den som fryser värst är Kendra, hon bara skakar hela tiden. Rasmus krampar i benen emellanåt bara. Men han verkar inte frysa nåt nämnvärt, om man inte står still för länge vill säga. Då fryser tom han.

JA! Mina lovikkavantar är ÄNTLIGEN klara. Jag slipper nu frysa om mina stackars händer när jag är ute i den här kylan, -20 grader idag. Jag trodde jag skulle frysa händern av mig.

Nu på kvällen var det -18 c. Jag hade mina vantar på mig och ett par tunna fingervantar under....och jag frös INTE! Tvärtom, jag var varm. HÄRLIGT!!

Kan ju börja njuta av vinterna nu då.

Dessvärre hade jag inte något ullgarn att brodera med, så jag tog lite bomullsgarner jag hade och gillar färgerna på. Jag är sjukt nöjd med hur de blev. Jag har borstat på både insida och utsida och det vart så himla bra. Så bra att tom med systerson på 10 år vill ha ett par! Ja, min systeryster oxå. Jag blev mer förvånad över att han vill ha. Men jag stickar så gärna till honom så.

Skrev ju om den där vikalongen jag ska vara med i, den börjar visst arta sig. Ska bli kul att se vad hon har hittat på för något. Garnerna och materialet hade jag hemma, nu ska jag bara se vad det blir för mönster oxå!

Men först, dags att sussa.

PUSS PÅ NOSEN!

Moster Ninni

-22 C och virkalong

Kom just in från ytterligare en promenad med min kära hund....-22 grader kallt ute!

Du min skapare säger jag bara, jag fryser som attan om mina händer och det spelar banne mig inte nån roll vad jag har på mig. Nu håller jag på att virka mig ett par lovikkavantar av garn jag fick i december när jag fyllde år, tack mamma och syrran. :-)
Hoppas innerligen att det kommer att vara varmt. Ska försöka borsta upp dem riktigt ordentligt, både inuti och utanpå. Då borde de ju bli varma och ulliga.

På tal om ulliga, bloggern Ulliga och Gulliga saker  har tänkt börja med en hemlig virkalong.  Häng på du med vettja! Kan vara kul såhär i vintermörkret och kylan. Det ska bli nåt lätt och säsongsbetonat i amigurumi teknik. I am game, are you??

Han heter Bruno och är min senaste amigurmifigur. Jag hittade mönstret nånstans på nätet, just nu kommer jag inte ihåg var det var nånstans.  Visst är han söt??

Nu ska jag ta och sätta mig i soffan under filten igen och försöka göra klart min andra vante. Tänkte jag skulle kunna ha dem på mig i morgon kanske.

puss på nosen från

Moster Ninni