Fredagkväll...

...och jag kan inte riktigt komma igång med allt jag borde.

Har ju så många borden och måsten som bor i mig. Menmen....

Jag borde dammsuga och torka golven, för i morgon kommer kärleken hit igen.

Mm....jo jag nojjade ju i onödan förra veckan. Tänk vad tankar kan spela en ett spratt! Varför oroade jag mig för? Var ju helt i onödan! Blir väl lätt så när man inte har nåt att göra och längtan är alldeles för stor.

Nu sitter jag här, med ett relativt stort lugn inombords. Än är ju allt så himla nytt. Ganska precis 3 veckor gammalt. Känns bara så braaaaa!!!!

Tycker så mycket om honom. Det är så det gör ont i mig. Vill vara nära honom jämt nästan....iaf väldigt mycket. VI tar det dock lugnt, finns inte nån anledning att stressa fram nåt. Vi har tiden för oss sas. All tid i världen.
Det betyder dock inte att jag nästintill längtar ihjäl mig efter honom när han inte är här. HÖr jag hans röst blir jag varm inombords.....när han kallar mig för "gumman" smälter jag ju som smör i solsken. Aldrig har det låtit så gulligt och så rart och fullt av kärlek....

När han är här kan jag inte låta bli att känna på honom, ta på honom....hunger efter hud är stor. NÄrheten känns underbar. Det är kärlek....

Mmm...nog kärleksprat nu.

Var upp till Eurostop idag med syrran. Skulle kolla lite på kläder. Jamen då, för en valross som mig finns det knappt nåt att ta på sig. Hennes hade otroligt lite. Iaf i min smak. Hittade ett par mysbyxor som var ett par nummer mindre än vad jag brukar köpa men sitter ändå helt ok...så länge man har tröjor som går ner över magen och en bit över rumpan.  :-)
Behövde verkligen nya, de andra är så trasiga. Haft dem i flera år!

Hoppas på att HM får in lite nytt snart så man kan förnya garderoben liiiiite iaf. Behöver verkligen nya byxor med, såna att ha på jobbet. MÅste hitta nåt annat än jeans. Men HUR ska det gå till??? Finns ju inte några som jag kan ha!!!!

HIttade två toppar oxå, en svart och en mörkgrå. DYsterkvisten själv verkar det som....men så är det. Enda som jag fastnade för och som satt någorlunda ok på min valrossformade kropp. :-(
Självhatet är stort......

MMmmm...köpte ju svarta strumpor oxå!! haha, tom de är svarta!

I morgon får jag träffa han med stort H igen....min egen lilla kärleksbacill!

hopp och förtvivlan

Mycket har hänt på ett par veckor...men jag ids inte gå in på allting så det kommer låta luddigt det jag skriver. Men jag skriver bara för min egen skull....och jag vet ju vad det rör sig om.

Allt har vairt så härligt i två veckor. Känslor spirar, de är besvarade. Många sms och telefonsamtal har det varit. Framförallt låååånga samtal. Känns så bra... har känts riktigt bra tom. Gulliga mail på morgonen, till kvällen osv.

Igår eftermiddag var det lite lamt på den fronten...kvällen med. I morse fick jag svar på ett sms jag skickat dagen innan.
Jag ringde upp, pratade några ord och han skulle ringa upp när han kom hem.
Han måste ha väldigt långt hem, för jag har fortfarande inte hört nåt, drygt 12 timmar senare.

Nojjar jag upp mig i onödan?¨
Fasen, jag gillar verkligen inte att känna mig så här sårbar. Mitt hjärta är vidöppet. Jag har släppt in dig i det.
Du är försiktig, och jag vet massor om dig. En del kanske oroar, mig just nu. Kan det vara så igen??

har jag dragit nitlott igen??

Orkar inte med det.....den här gången var jag förälskad på RIKTIGT!
Jag känner det i varenda fiber i kroppen. Jag värker av längtan när du inte är här, jag uppfylls av ett sånt lugn när du är i min närhet. Kan inte låta bli att ta på dig, kyssa och pussa och krama.

Du tycker inte om att man säger "jag älskar dig" för tidigt. Vilket nog är väldigt klokt egentligen. DÄrför har jag inte sagt de orden än.....känns jobbigt att hålla känslor inom sig. För jag känner så mycket.
Så otroligt mycket. Jag ler bara jag tänker på dig.

Men så idag då.....vad har hänt??

Jag fruktar det värsta..... har redan legat och försökt gråta mig till sömns. Det gick inte nå vidare, var tvungen att gå upp och se om jag kan bli lite tröttare. En paus i gråtandet.

Jag vill bara inte att det jag känner och misstänker är rätt. Vill att det bara ska vara min hjärnspöken som spelar mig ett spratt.

Du är bara så under bar, och vi har klickat så bra ihop trots våra fel och brister. Ja såna har vi ju, går inte att förneka det.
Gäller bara att förhålla sig till dem på rätt sätt och hantera dem tillsammans.

Imorgon är en annan dag....


Hoppas innerligen att det är en anna dag för oss oxå.

Avskyr att sväva ovetandes kring med mina förälskade känslor.

Du var ju så förälskad i mig? SÅ kär i mig? Är du inte det längre? Känner du inte att du bara måste skicka ett gulligt sms längre??

Har jag sagt eller gjort nåt fel??