hopp och förtvivlan

Mycket har hänt på ett par veckor...men jag ids inte gå in på allting så det kommer låta luddigt det jag skriver. Men jag skriver bara för min egen skull....och jag vet ju vad det rör sig om.

Allt har vairt så härligt i två veckor. Känslor spirar, de är besvarade. Många sms och telefonsamtal har det varit. Framförallt låååånga samtal. Känns så bra... har känts riktigt bra tom. Gulliga mail på morgonen, till kvällen osv.

Igår eftermiddag var det lite lamt på den fronten...kvällen med. I morse fick jag svar på ett sms jag skickat dagen innan.
Jag ringde upp, pratade några ord och han skulle ringa upp när han kom hem.
Han måste ha väldigt långt hem, för jag har fortfarande inte hört nåt, drygt 12 timmar senare.

Nojjar jag upp mig i onödan?¨
Fasen, jag gillar verkligen inte att känna mig så här sårbar. Mitt hjärta är vidöppet. Jag har släppt in dig i det.
Du är försiktig, och jag vet massor om dig. En del kanske oroar, mig just nu. Kan det vara så igen??

har jag dragit nitlott igen??

Orkar inte med det.....den här gången var jag förälskad på RIKTIGT!
Jag känner det i varenda fiber i kroppen. Jag värker av längtan när du inte är här, jag uppfylls av ett sånt lugn när du är i min närhet. Kan inte låta bli att ta på dig, kyssa och pussa och krama.

Du tycker inte om att man säger "jag älskar dig" för tidigt. Vilket nog är väldigt klokt egentligen. DÄrför har jag inte sagt de orden än.....känns jobbigt att hålla känslor inom sig. För jag känner så mycket.
Så otroligt mycket. Jag ler bara jag tänker på dig.

Men så idag då.....vad har hänt??

Jag fruktar det värsta..... har redan legat och försökt gråta mig till sömns. Det gick inte nå vidare, var tvungen att gå upp och se om jag kan bli lite tröttare. En paus i gråtandet.

Jag vill bara inte att det jag känner och misstänker är rätt. Vill att det bara ska vara min hjärnspöken som spelar mig ett spratt.

Du är bara så under bar, och vi har klickat så bra ihop trots våra fel och brister. Ja såna har vi ju, går inte att förneka det.
Gäller bara att förhålla sig till dem på rätt sätt och hantera dem tillsammans.

Imorgon är en annan dag....


Hoppas innerligen att det är en anna dag för oss oxå.

Avskyr att sväva ovetandes kring med mina förälskade känslor.

Du var ju så förälskad i mig? SÅ kär i mig? Är du inte det längre? Känner du inte att du bara måste skicka ett gulligt sms längre??

Har jag sagt eller gjort nåt fel??